Då blev vi helt matta...
Det han hade lämnade han kvar i Vasaparken i Stockholm.
Och där fick Konstgillets medlemmar lära sig att i n t e hålla sig på mattan...
Mattor var på tapeten. "Livet och trasornas väv" heter utställningen på Sven-Harrys gyllene konsthall i Vasaparken.
De flesta människor har något förhållande till trasmattan. Den fanns förmodligen i barndomshemmet och nu kanske den pryder köket eller hallen eller det kalla golvet i sommarstugan.
Själv hade jag en mormor (Edit) i Skellefteå som stup i ett satt och klippte remsor av gamla kläder och andra tyger för att skapa trasmattor på en gammal, bastant vävstol – som numera står på Skellefteå muséum.
Trasmattan hamnade på golvet först efter 1860-talet. Då började man tillverka pappersmassa av trä i stället för av linnelump.
De långa tygremsorna användes i stället till att väva mattor som täckte de dragiga golven.
Då – hör och häpna – fick de snusande männen inte längre spotta på golvet och spottkopparna började användas i stället...
Vem var då museets grundare Sven-Harry Karlsson som avled, 94 år, i januari i år?
Han var född i Lund, halvbror till författaren Anna Wahlgren (Barnaboken, ni vet) och morbror till Svenska Akademiens tidigare ständiga sekreterare Sara Danius.
Sven-Harry Karlssons far var byggmästare, men gillade inte barn, så Sven-Harry skickades hemifrån till Sigtuna läroverk. Han berättade vid ett tillfälle om sin styvmor:
– Hon sökte upp en barnläkare i Lund och ville att han skulle sinnesundersöka mig. Han sa nej. Då ordnade hon så att jag fick gå på internatskola i Sigtuna. Hon ville inte ha mig hemma. Och min farsa förstod sig inte på barn.
Så småningom blev också Sven-Harry en framgångsrik och förmögen byggmästare. Och framför allt gjorde han sig känd som filantrop och konstsamlare.
2011 invigdes konstmuseet i Vasaparken. Det var Stockholms stad som kom med idén (och bygglovet) för att bredda kulturutbudet i staden. Gert Wingårdh var en av arkitekterna bakom den maffiga byggnaden.
Sven-Harry hade en vision – att dela konsten med allmänheten och skapa ett hem för konst och människor.
Han var också en stor humanist och insåg att han inte kunde ta med sig något när han gick. Därför bildade han en stiftelse som fick hans konstsamling – som nu finns på museet i Vasaparken.
Sven-Harry Karlsson var en av få svenska privatpersoner som låtit delar av förmögenheten ligga till grund för konstinstitutioner.
Bankiren Ernest Thiel (Thielska galleriet på Djurgården) och finansmannen Fredrik Roos (Rooseum i Malmö) satte också – liksom Sven-Harry – sitt namn på skapelsen.
Sven-Harry sade bland annat:
– Konst är till för människor. Den ska inte ligga i förråd. Nationalmuseum var intresserad av min konstsamling, men jag sa att det är ingen idé, för den kommer bara att hamna i något förråd hos er. Konsten och människorna ska vara nära varandra. Och sen hade jag inget intresse av att vara rikast på kyrkogården. Som min farsa ville bli, och det blev han kanske också...
Konstgillets medlemmar var imponerade över konsten att väva trasmattor.
Birgitta Mörck och hennes man Lasse Mörck var med. Birgitta säger:
– Det är en intressant utställning, inte minst historien bakom trasmattans uppkomst. Jag har själv inga trasmattor sedan många år, men nu tror jag att trasmattan börjar komma tillbaka i svenska hem.
Text: TOMMY SCHÖNSTEDT
Foto: LENA JOHANSSON-CRONQVIST