KONSTGILLET | Sjukdomen tuberkulos, en brorsa med stålar och äkta industrispionage – det var det vinnande receptet för att bygga upp Sveriges största och finaste sidenväveri. Det här är Knut Almgren som blev Sveriges sidenkung och Kunglig hovleverantör. Hans stora väveri och museum finns på Söder i Stockholm. Dit begav sig Konstgillet härom dagen.

KA Almgrens sidenväveri står som ett orört monument över en sedan länge insomnad industrigren.

På 60- och 70-talen började en stora textilimporten på allvar. Ni kanske minns Algots som en gång var ett jätteföretag i tekobranschen, men som gick i putten i slutet av 70-talet – just på grund av att den svenska produktionen inte kom upp i lönsamhet. Så gick det förstås också med KA Almgrens sidenväveri.

Men vi tar det från början med hjälp av Tuva Karlsson, museipedagog på Almgrens sidenväveri & museum.

STORT INTRESSE. Konstgillet inom Hantverksföreningen i Stockholm lyssnade med stort intresse på historian om KA Almgrens sidenväveri.

– Knut August, född 1806 i Västerås, hade en storebror som lockade Knut till Stockholm för att bli sidenförsäljare på 1820-talet. Knut visade sig vara en riktig säljkille trots sin låga ålder.

– Men han fick tuberkulos och skickades till södra Frankrike för att andas frisk luft och lära sig mer om sidenväveri.

I den stora vävsalen på Söder i Stockholm står en rad vävstolar och en alldeles speciell vävstol som kom att förändra sidenväveriet – en så kallad Jacquardvävstol från Frankrike.

– I Lyon studerade Knut Almgren vävstolens egenskaper. Det fanns ett franskt patent för vävstolen och fransmännen var noga med att inte släppa ifrån sig vävstolen och dess hemligheter.

– Men Almgren lyckades komma över en vävstol. Han plockade isär vävstolen och annan utrustning som han gömde i tunnor med konserverad frukt. Tunnorna fraktades omkring i Europa för att ingen skulle kunna avslöja varifrån de kom, berättar Tove Karlsson.

INDUSTRISPIONAGE. Museipedagogen Tova Karlsson visar den vävstol som Almgren lyckades smuggla hem från Frankrike. Vävstolen styrdes så småningom av hålkort – en slags föregångare till äldre datorer.

1933 återvände Knut Almgren till Stockholm. Han fick tillstånd att starta ett sidenväveri som så småningom blev Sveriges största arbetsplats för kvinnor med närmare 200 anställda väverskor och arbetare som hade tolv timmars arbetsdagar.

SPOLFLICKOR. Tove Karlsson visar hur spolarna förvarades. Det kunde behövas minst 50 spolar för en väv. Och det var unga flickor som utförde arbetet med spolarna.

Största produkten var sidenband och sjalar som också användes som huvudduk.

Väveriet stängdes 1974 efter att ha harvat i motvind. Men 1991 återupptog en ny generation Almgren verksamheten, dock i liten skala.

Så har vi det där med Kunglig hovleverantör. Senast det skedde var sidentyg till kronprinsessan Victorias bröllopsklänning – designad av Pär Engsheden – med Daniel Westling 2010.

MUSEUM. Sidenväveriet fungerar i dag som museum. Men om någon beställer ett sidentyg så löser man det.

Fakta om siden

I Sverige används benämningen silke om materialet och siden om det vävda tyget.
Silkestråden är den näst starkaste tråden i förhållande till tjockleken. Starkast är spindeltråden.
Silkestråden utvinns från den kokong som silkeslarven väver in sig i på sin livsresa till att bli fjäril.
Längsta tråden får man genom att koka kokongen och därmed döda larven, som oftast lever i mullbärsträd där den äter bladen.

KOKONG. Tuva Karlsson visar upp silkeslarvens kokong. Den är ur den som man utvinner silkestråden som så småningom blir till sidentyg.

Den näst starkaste tråden lade grund för Sveriges största kvinnoarbetsplats

Fakta om siden