MENY
Konstgillet hemslöjdade och väckte minnen till liv
Aktiva Konstgillets medlemmar fick öva upp sina gamla slöjdkunskaper när Slöjd Stockholm bjöd in till en träff. Från vänster: Gunilla och Mats Ottosson samt Ninni Hellström och Leif Johansson.

Konstgillet hemslöjdade och väckte minnen till liv

04.03.2019 | TEXT & FOTO: TOMMY SCHÖNSTEDT
KONSTGILLET | Ära vare gud i höjden – detta har jag gjort i slöjden. De flesta minns nog sina första slöjdalster från skolan: en duk, ett par sockar, en träskål ... Härom kvällen var det dags igen att låta händer och fingrar minnas när aktiva Konstgillet besökte Slöjd Stockholm, en del av Stockholms läns museum. Hemslöjd – en perfekt syssla för oss som börjar bli lite glömska ...

Konstgillet, med ett 100-tal medlemmar, är en del av Hantverkarna i Stockholm. Fyra gånger per termin ordnas utflykter och studiebesök för medlemmarna.

Nästa evenemang, den 22 och 23 oktober, ska den kände konstnären och scenografen Bernt Franckié Grünewald lära oss att måla tavlor. I november ska vi titta på Andy Warhols tavlor på Moderna museet och i december har vi vår julavslutning på Södra sällskapet på Söder. Men nu handlar det alltså om hemslöjd.

Lotta Sone Åsell, entusiastisk och kunnig länshemslöjdskonsulent (ryms knappt på visitkortet ...) berättade för ett 20-tal medlemmar om hemslöjdens historia. Till exempel om den blå-gula Sverigedräkten. Den togs fram i början av 1900-talet – Anders Zorn var med på ett hörn – för att kvinnor skulle slippa bära opraktiska klänningar som var komponerade av europeiska modehus. Sverigedräkten, som bland annat brukar bäras av drottning Silvia, föll i glömska under andra världskriget men upptäcktes på nytt under 70-talet.

Varför föll Lotta Sone Åsell, 51, möbelhandlardotter från Skellefteå, för att bli hemslöjdare?
– Jag växte upp i en väldigt kreativ och tillåtande miljö. Mitt första slöjdalster i skolan var en liten stickad akrylgubbe.

 

Lotta Sone Åsell, hängiven och kunnig hemslöjdskonsulent, berättade om sitt första slöjdalster: en gubbe i akrylgarn som hon har kvar i sina gömmor.

– Jag drömde om att bli konstprofessor eller konstnär och flyttade till Stockholm. Jag besökte Arbetsförmedlingen – som tyckte att jag skulle börja jobba inom vården. Då blev jag förbaskad och promenerade ut till Djurgården där Handarbetets vänner ligger. Och plötsligt kände jag: nu är jag hemma, berättar Lotta Sone Åsell.

Hemslöjd handlar om problemlösning. Därför menar Lotta Sone Åsell att hemslöjd är ett utmärkt sätt att stimulera människor som börjar bli demenssjuka.

– Hemslöjd är igenkänningens glädje, säger hon.

Deltagarna fick så prova på att sy i skinn – kontokortsfodral blev det.

Frågan är vad Konstgillets medlemmar minns av slöjden i skolan? Det var ju en del år sedan ...

Ingalill Magnusson, pensionerad socionom:

– Jag sydde ett gult förkläde med broderier någon gång kring 1950. Det har jag kvar hemma i linneskåpet.

 

Ingalill Magnusson visar sitt gula förkläde som hon sydde i slöjden 1950.

 

Helen Francke, konststoppare:

– Jag sydde alla mina kläder när jag gick i mellanstadiet.

 

Konststopparen Helen Francke sydde alla sina kläder när hon gick i mellanstadiet.

 

Maud Furusjö, pensionerad guldbutiksägare:

– Jag sydde en klädnypspåse med en broderad fågel, och den har jag kvar.

 

Carina Kennard, pensionerad socionom:

– Jag sydde ett par blommiga långbyxor med utsvängda ben, som jag hade när jag gick på diskotek.